090913- otursdag?
Dagen började så bra. Emma och jag skulle träffas förförsta gången efter en hel sommar. Båda vi var väldigt glada. Vi hade bestämt att vi skulle cykla till maxi, eller det var min idé. Men jag vet inte om det var en sån jättebra idé, ni måste bara få höra vad som hände!
Vi cyklade och pratade som vanligt och lyssnade på I'm Yours. Plötsligt så började vi köra väldigt nära varandra och våra styren fastnade vid varandra, för min hand var emmelan. Jag försökte köra åt vänster, och då, då hände det läskiga. Jag föll åt sidan på cykel banan. bara poff, och sedan kom Emma efter mig och ramlade på mig med sin cykel. På något vis lyckades jag ta mig upp men Emma låg där emellan båda två cyklarna, brevid henne på asfalten var hennes mobil telefon som spelade I'm Yours, som om ingenting hade hänt.
Emma låg med huvudet mot asfalten och jag visste inte vad jag skulle göra, jag bara undrade hur hennes ansikte skulle se ut när hon lyfte på huvudet. sen gick en gubbe förbi och frågade:
- gick det bra? Emma lyfte på huvudet och typ skrattade, eller jag vet inte, jag var i shock tillstånd då.
- ja, bara några skrapsår, sa hon, tror jag. jag minns inte riktigt. Vi stod kvar ett tag. Och sen bestämmde vi oss för att åka vidare. jag tog upp min cykel och det första jag såg var att korgen var nästan helt platt. sen började jag cykla, men det gick ju inte! jag bara trampade och så kom jag ingenstans.
vi låste fast cykeln vid en stålpe och Emma fick sjuttsa mig ända till maxi.
vägen hem var jobbigast för jag fick gå hela vägen och leda cykeln. Sån himla otur! En annan sak var att ingen av oss hade hjälm på sig, så efter det gick jag med hjälm på huvudet hela dagen.
när jag kom hem upptäckte jag att jag också hade ett skrapsår på knäet och att det var hål i jeansen.
Men allt var värt det, för sen gick vi och åt kebab, haha.
Vi cyklade och pratade som vanligt och lyssnade på I'm Yours. Plötsligt så började vi köra väldigt nära varandra och våra styren fastnade vid varandra, för min hand var emmelan. Jag försökte köra åt vänster, och då, då hände det läskiga. Jag föll åt sidan på cykel banan. bara poff, och sedan kom Emma efter mig och ramlade på mig med sin cykel. På något vis lyckades jag ta mig upp men Emma låg där emellan båda två cyklarna, brevid henne på asfalten var hennes mobil telefon som spelade I'm Yours, som om ingenting hade hänt.
Emma låg med huvudet mot asfalten och jag visste inte vad jag skulle göra, jag bara undrade hur hennes ansikte skulle se ut när hon lyfte på huvudet. sen gick en gubbe förbi och frågade:
- gick det bra? Emma lyfte på huvudet och typ skrattade, eller jag vet inte, jag var i shock tillstånd då.
- ja, bara några skrapsår, sa hon, tror jag. jag minns inte riktigt. Vi stod kvar ett tag. Och sen bestämmde vi oss för att åka vidare. jag tog upp min cykel och det första jag såg var att korgen var nästan helt platt. sen började jag cykla, men det gick ju inte! jag bara trampade och så kom jag ingenstans.
vi låste fast cykeln vid en stålpe och Emma fick sjuttsa mig ända till maxi.
vägen hem var jobbigast för jag fick gå hela vägen och leda cykeln. Sån himla otur! En annan sak var att ingen av oss hade hjälm på sig, så efter det gick jag med hjälm på huvudet hela dagen.
när jag kom hem upptäckte jag att jag också hade ett skrapsår på knäet och att det var hål i jeansen.
Men allt var värt det, för sen gick vi och åt kebab, haha.
Kommentarer
Trackback
